AYURVEDA

Den ayurvediska medicinen uppstod i Indien ca 2 500 år f.Kr. 'Ayu' är sanskrit och betyder liv, 'Veda' betyder kunskap. Ayurveda kan betecknas som vetenskapen om livet.

Den indiska veda-filosofin hävdar att varje människa har förmågan att nå vetskap om att det innersta jaget står i förbindelse med alla naturlagar. När människan upplevt detta så lever hon spontant ett liv i hälsa och glädje. Vägen mot denna personliga erfarenhet beskrivs bl.a. i upa-veda och upanga-skrifterna; ayurveda är en av de fyra upavedas.

Den ayurvediska medicinen utgår från ett helhetsperspektiv på människan: hon är ett enda väsen, där kropp, psyke och ande bildar en helhet. Människan ses i ett biologiskt, psykologiskt, socialt och metafysiskt perspektiv. Allt måste vara i balans för att fungera bra -det gäller såväl den inre som yttre miljön. Den ayurvediska medicinen intresserar sig i första hand för människan; sjukdomen kommer i andra hand. Målet är att återställa balansen inte bara i syfte att läka sjukdomar, utan även uppnå den perfekta hälsan. Ordet hälsa - swastha -betyder att 'vara förankrad i självet'. Den ayurvediska medicinen är främst inriktad på att förebygga sjukdomar.

I ayurveda intar hjärtat en särställning: det anses vara sätet för ett nätverk av kanaler i kroppen som leder de vitala 'kroppsvätskorna'. Hjärtat anses även vara själens boning

Diagnos ställs på olika sätt. Patientens konstitutionella och temporära tillstånd analyseras med hjälp av bl.a. grundlig utfrågning, observation, dofter m.m. En metod heter marma och innebär bl.a. att man trycker på vissa punkter på kroppen, för att notera eventuella reaktioner som indikerar en störning eller skada någonstans. Enligt uppgift lär dessa punkter överensstämma med kinesiska akupunkturpunkter.

Vilken behandling som ges beror på problemets natur:

A. Om den mentala aspekten dominerar rekommenderas ofta meditation; Maharishi rekommenderar TM. Genom att i vaket tillstånd fokusera uppmärksamheten kan en djup vila uppnås, som kan medföra ökad samordning mellan medvetande, kropp och omgivning.

B. Om det är den fysiska aspekten som dominerar ordineras ofta diet, utrensning av slaggämnen i kroppen genom exempelvis lavemang eller olika örtpreparat för att stimulera kroppens immunförsvar.

C. Om beteendet är den dominerande aspekten ges råd om personlig hygien, dagsrutiner etc. för att främja en återknytning till dygnets och naturens rytmer.

Behandlingsformer; oljemassage, laxering och dietföreskrifter.